OJ, vad längesen!!!

Nu får jag ju skärpa mig med den här bloggen! Har inte varit inne och uppdaterat på evigheter ju! Det är lite saker som har hänt sen sist i alla fall.
För det första så är ju vädret för det mesta helt underbart nu, så nu har vi brutit oss ur isoleringen i lägenheten och tar oss ut på promenader så gott som varje dag. Härligt! Man märker verkligen stor skillnad på både barnens och ens eget humör när det börjar bli vår!
Vi har börjat åkt varje onsdag till en öppen förskola i Kungälv. Det var Susannas kompis Sandra som ringde oss en dag och frågade om jag och barnen ville följa med dit. Det tyckte jag var väldigt gulligt.! Det är ju inte varje dag som folk man inte känner så bra hör av sig. Så vi följde med dit, och nu har vi varit där 3 ggr. Det är en jättemysig ö. förskola, med en stor lokal och massa leksaker och ett litet pysselrum. Det drivs av ett gäng barnkära pensionärer. De tycker väl att det livar upp i vardagen att få umgås med barn lite då och då.
Och det livar då upp oss också!=)

Jag har ju även varit så duktig så jag har tagit tag i att börja springa. Jag får ju varva lite mellan att gå och springa eftersom kondisen inte är på topp än, men det är skönt att känna att man gör nåt och det är kul att jag redan börjar märka lite resultat på konditionen. Men nu har jag ju åkt på en dunder-förkylning, så nu har det inte blivit nåt springande i veckan och lär väl inte bli på ett tag till... Typiskt när man väl börjar komma igång!=( Men det är väl bara att ta tag i när man blir frisk igen.

Barnen är också lite snoriga, men annars är det bra med dem.
Teo tycker nog att det är toppen att snön har försvunnit och han kan leka i sina lekparker igen. Det älskar han ju! Han trivs också som fisken i vattnet på öppna förskolan. Jag ser knappt röken av han när vi har kommit innanför dörrarna där.
Bara det att han är lite väl trotsig just nu. Han vill inte alls göra som jag säger. Varför ska man lyssna på mamma? Här om dagen när jag var och försökte handla med båda barnen så ville ju Teo inte alls sitta i vagnen utan han ville ju gå runt med den lilla röda korgen med hjul som man lägger varor i. Han brukar ju vara jätteduktig på det, men den här gången vet jag inte alls vad det flög i han. Han sprang runt och lekte rally med korgen och lämnade den mitt i gångar, och satte armarna rakt ut och lekte flygplan och sprang in i folk och hade ner varor från hyllorna ner på golvet. Det gick inte alls att säga till honom han bara sprang iväg och blev ännu värre då... Inte kul alls när halva Willys står och stirrar på en och undrar vad man har gett honom till lunch... Mitt i allt detta när jag känner att jag är färdig att explodera, så går det förbi en tjej som tittar på mig med medlidande i blicken och säger:
-" Jag vet hur det är. Jag har en likadan hemma. Ibland undrar man varför man skaffade barn, eller hur?"
Jag tittar lite tveksamt på henne och stammar fram att det är ju faktiskt lite jobbigt när det är så här...
- "Ja, jag undrar då det ibland ialla fall. De säger ju att det ska bli bättre när de fyller fyra. Men det är väl inte så mycket tröst för din del, för då börjar väl den där". Sa hon och pekade menande på Lily. Jaha, hon satte lite väl mycket ord på vad jag kände just där och då i den stunden...

Lily är lite halvgalen som vanligt. Hon har börjat klättra mer och mer. Nu kan man knappt lämna henne en sekund med blicken innan hon står på möbler, hänger från fönsterbrädor eller är på väg upp för en bokhylla. Det gäller att vara på alerten hela tiden, och det är väl det som är lite klurigt ibland. Man kan ju faktiskt inte vara på flera ställen samtidigt och man kan ju inte springa efter henne precis hela tiden. Det är tur att hon har en storebror som vill leka med henne och genast rapporterar till mamma eller pappa om han tycker nåt verkar för farligt för Lily.
Det är konstigt att det kan vara så olika på barn. Teo satt ju där man satte honom eller på sin höjd kröp runt lite på golvet. Han har aldrig varit nåt för att klättra. Han vet ju att man kan slå sig, så det är bäst att vara försiktig.

Imorgon ska jag iväg och prata med studievägledaren igen och se vad han har att säga. Han lät positiv till dispensen, så jag håller tummarna och hoppas på det bästa...