Dansa vilt min själ



lär dig aldrig att marschera!



onsdag 17 februari 2010

Tänder, hundmat och en fläskläpp!

Lily har äntligen fått ut sina övre framtänder nu också, så nu har hon inte ont i alla fall. Men hon gnisslar tänder som bara den! När hon äter macka, som hon älskar, så gnisslar det så det låter som att hon skulle sitta och tugga på spik eller nåt... Uhhh!
Hon kryper så fort nu också, jag hinner inte med! Så fort hon får tillfälle så ilkryper hon till Smillas matskål och snor några kulor. Men favoriten är ju ändå när V är här med sin hund Jänta. Då bokstvligen kastar hon i sig hundfodret innan jag hinner fram och gräver ut dem ur munnen på henne, och hon blir så arg!
Jag hörde på ett program igår om att barn kommer ihåg ljud och musik från tiden i mammas mage... Undrar om jag har fått förklaringen till hennes avgrundsvrål som hon utövar ett par ggr om dagen. Jag var ju helt besatt av skräckfilmer när jag var gravid med henne.. Undrar om man ska vara orolig...:-)

Teo ramlade härom dagen, när han höll på och hoppade från sin lilla soffa. Han hade nappen i munnen, och fick antagligen in nappen under tandköttet på nåt sätt, för han är alldeles sårig runt tänderna. Som "tur" är så var inte jag hemma när det hände, så jag slapp se när det var som värst... Det fick pappa Peter ta hand om.. Jag får ju ont i kroppen bara jag ser tänderna på lillälsklingen, men själv säger han att han inte har det minsta ont. Han är rätt så tålig min lilla Teo.

Jag lägger ut ett par bilder på honom när han bakar med sin modellera. Lejonet har han gjort alldeles själv, han kom och bad mig titta när det var klart. Jag tycker verkligen att det syns att det är ett lejon!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar